The story of Äntligen

En slaskig vårdag år 2000 kände grabbarna i Sykars Brunn att det var dags att sluta spela gladpop med kristna texter och istället ägna sig åt att växa upp, skaffa fruar, barn mm mm mm.

Men vad skulle då hända med de låtar vi spelat så många gånger över hela vårt avlånga land men aldrig dokumenterat ordentligt?

Det fanns bara en lösning. Samla ihop all teknisk utrustning vi har i Hasses gula Volvo 245 och Runes röda Volvo 245, köra ner till missionskyrkan i Södertälje, ställa upp allt i källaren, koppla ihop allt med exakt 1473,2 sladdar, stämma instrumenten och börja spela in det fortaste och bästa vi kunde. Så här såg vi ut då:

ansikten-genomskinlig

Två långa kvällar tillbringades i den mörka frikyrkokällaren. Toner hördes. Rytmer bankades. Gitarrer distorderades. Synkoper missbrukades. Kaffe dracks. Kakor åts.

Till slut hade 11 monumentala musikaliska ställningstaganden fastnat på ett antal ADAT-band.

Grabbarna var nöjda.

Rune överförde ADAT-banden till digitala datafiler som lagrades på en hårddisk.

Grabbarna ägnade sig åt fruar, barn mm mm mm istället för att spela glada poplåtar.

I ungefär 14 år.

Sen öppnade Rune en mapp i sin dator i Sonic Art Studio och hittade musik.

Efter lite lyssnande insåg Rune att detta var bra musik. Det fanns ackord. Det fanns melodi. Det fanns synkoper. Det fanns en svag men tydlig doft av kaffe.

Varför ska denna musik få ligga olyssnad i en dator? Rune blev onöjd. Rune ringde Hasse. Hasse ringde Staffan. Staffan ringde Johan. Ett beslut fattades.

Rune börjad mixa. Och trixa. Versioner började skickas mellan olika mailadresser. Staffan tyckte för lite bas. Johan tyckte fetare virvel. Hasse tyckte mer siffror i ackorden. Rune tyckte kaffe och en påse bilar.

Då och då under 2015 och 2016 fick Rune energi och gjorde nya ännu bättre mixar (ibland ännu sämre) och till sist bättre eller sämre mastringar.

Och till sist – juni 2016 – tyckte vi att detta var ju faktiskt en riktigt ok produktion – vi gör en CD!

Och nu är det nu.